idaliefvergrens

Sönder

Kategori:

Vet ni känslan när man blir så ledsen att tårarna rinner utan att man har en chans att stoppa dem. Hur mycket man än torkar bort dem så kommer det nya. Vet ni känslan när besvikelsen gör en tom. Känner ni igen er i ilskan som borde vara extrem men som inte finns för att man inte orkar vara arg. Så känns det nu. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Jag hade varit så jäkla arg om jag bara hade orken till att vara arg. Men de orken är långt bort. Tårarna är snart slut och då finns bara intet kvar. Tomt.

Kommentarer


Kommentera inlägget här: